Stolt mamma
Kvällen har vi spenderat tillsammans med ett antal förväntansfulla och säkert lite nervösa killar och tjejer som skulle springa NT-knatet. Lite olika sträckor beroende på ålder och äldste sonen sprang 1 km.
Han har egentligen aldrig sprungit några längre sträckor tidigare.
Mycket fotboll och det är ju inte riktigt samma sak.
Så i början av veckan provsprang vi 1 km bara för att han skulle få en känsla av hur långt det var.
Lite uppvärmning tillsammans med brorsorna innan det var dax för start.
Och såklart var våra råd om att inte springa för fort i början som bortblåsta när startskottet gick och alla rusade iväg. Men vår stora kille höll ut hela vägen i samma tempo och slutade på en 27:e plats av över 200 tävlande i hans grupp.
1 km på 4:52 minuter och hela familjen svämmade över av stolhet.
Ja, ni vet ju hur det är.
Fast det spelar ju faktiskt inte någon som helst roll hur fort det går eller vilken placering de hamnar på.
Man blir ju bara alldeles varm i hjärtat när se små kämpar och gör sitt allra bästa.
Och sedan lyser av stolhethet över sin prestation.
Stolt son - stolt mamma.
angelicasvarld.blogg.se
Förstår att du är stolt! Vilken grej, vilken prestation!! Heja!
Härligt, vad bra jobbat! Grattis till löparen!
Kram
Vad roligt med detta lopp! Vilken duktig son du är som kom på 27e plats. De var inte illa :)
Du beskriver det så väl, att se sina barn stolta och/eller lyckliga är så underbart. Kram och grattis!
