Igen

 
Så var det dags igen för lille Alvin att drabbas av februari-feber.
Dryga veckan fick han vara frisk och det är väl i och för sig bra antar jag i dessa sjukdomstider.
Men trist och tråkigt ändå.
Att Alvin inte får vara frisk såklart, men även att behöva känna den där VAB-stressen som har en tendens att smyga sig på när man måste vara hemma från jobbet - igen.
Vi har överlag varit otroligt förskonade från sjukdom i vår familj och inte behövt vabba så mycket så många andra behöver, men ändå.
Det känns alltid lika trist och lite stessande att behöva vara hemma från jobbet.
 
Men jag ska försöka dämpa den känslan så mycket jag kan och istället försöka njuta av att få lite mer tid med mina grabbar.
Fokusera på det positiva.
 
 
Bygga enorma rymdskepp av lego och krypa ner i soffan bredvid tre guldklimpar som just nu är helt uppslukade av "Katten i hatten".
 
Det ska jag göra.


Syskon......

 
Mitt älskade lilla gäng av grabbar är väl antagligen som syskon är mest.
Jag antar att även andras barn bråkar, slåss och tjafsar om i stort sett allting, men när man står där mitt i allt kaos känns det som om det bara är mitt älskade lilla gäng av grabbar som är så här.
När det är som värst och jag är så trött på min egen röst att jag helst av allt bara vill stänga in mig i ett rum med stans största hörselkåpor och dra ett tjockt täck över huvudet vänder det lika snabbt.
 
Helt plötsligt leker de som om de vore världens bästa vänner och allt tjafs är glömt.
Kramar och pussar och glad lek.
Tills något nytt inträffar.....
 
 
En ledig måndag innehåller ganska mycket av det där, tyvärr mer bråk än kram.
Och idag bjuder inte måndagen på särskilt trevligt väder, men två av tre i grabbligan ville ändå gå ut och leka.
Den tredje som just nu har vissa samarbetssvårigheter pga en överväldigande trots-period leker allra bäst själv och ville stanna inne.
 
Och här sitter jag.
Framför mig ligger en go liten kille på golvet och pratar förnöjt med sina små gubbar och bilar.
Ute i trädgården leker två andra små godbitar för fullt utan bråk och skrik.
Och jag andas ut, samlar lite nya krafter för att kunna vara så tålmodig och lugn jag bara kan.
För det där med syskon - det är en riktig prövning.......
 
Nej, dags att göra lite nytta nu när lugnet lagt sig för en stund.
 
Hoppas ni får en bra start på veckan!


Say Something

 
En sådan här dag ska man bara krypa upp i soffan med en stor kopp te (helst Rooibos Teaser som är underbart gott) och dra en tjock filt över sig.
 
Sedan ska man sätta på låten ovan och bara fylla hela kroppen med välbehag (eller kanske fälla en liten tår).
 
Men vill man inte göra det kan man istället sätta på sig partystrassen och bege sig iväg på After Work tillsammans med saknade arbetskamrater.
 
Det tänker jag göra!
 
Härlig (regnig) fredag på er! 






Välkommen hit!

Jag är en ung börjar-närma-mig-40-åring som bor i Norrköping i ett litet hus tillsammans med min man och tre busfrön till grabbar. Min vardag är en intensiv blandning av allt mellan höga tvättberg till legofyllda golv. Den kryddas dock med ett stort behov av det där lilla extra som glittrar, glimmar och förgyller tillvaron.

Jag är en godisälskande shopoholic som gärna tränar så mycket jag kan och får tillfälle till. Varje dag är en ny lärdom och ett konstaterande att jag faktiskt är en trebarnsmamma!

Hoppas Du ska trivas och vill titta in igen. Och lämnar Du ett litet avtryck blir jag strålande glad!

Kontakt: hanna.didrikson@hotmail.com