Adventskalender.

I morgon är det den 1/12 och start för alla luck- och paketöppningar.
Förra året fick Lilleman sin adventskalender full med små paket.
I år har det inte blivit så.
Orken och tiden har inte riktigt funnits och det har istället inhandlats en färdig kalender som jag är övertygad om kommer bli oerhört populär. Bakom luckorna finns nämligen små spindelmannensaker som för tillfället är Lillemans stora idol.

Jag måste säga att jag saknar min adventskalender jag fick som liten.
Jag är fortfarande lika barnsligt förtjust i paket.
Men eftersom jag inte längre får någon sådan som vuxen har jag nu skapat min egen önskekalender här på bloggen. Varje dag fram till jul med start imorgon kommer jag öppna mina paket fyllda med sådant som jag önskar skulle funnits i min vuxna adventskalender.

Ses imorgon!



"Dags att sluta leka föräldrar"

I måndags läste jag en insändare i vår lokala tidning som irriterade mig ganska så mycket.
Personen som kallade sig "Familjevännen" avskydde begreppet "egentid".
Hon menade att föräldrar nu för tiden har alldeles för stort vuxenego och inte sätter barnen i första hand.
Att vuxnas egna intressen och aktiviteter alltid går i första hand och att barnen bara får hänga med.
Hon var väldigt upprörd över att allting i hemmet ska fördelas, typ läggning varannan kväll, handling varannan gång, "vabbning" varannan gång, städning varannan gång osv. Hon menar att man istället ska göra allting tillsammans som en familj. Hon skaffade barn för att "vara med dem, finnas där och faktiskt bli vuxen, dvs lämna min ungdom bakom mig och ta hand om det käraste jag har". Hon avslutar insändaren med att skriva "barnen ska inte behöva anpassa sig efter de vuxna utan precis tvärtom".

Självklart får alla människor ha sin egen åsikt.
Men just nu kände jag att hon trampade lite på en öm tå hos mig.
I en drömvärld låter det ju underbart att klara av att göra allting tillsammans i hemmet och på fritiden.
Att barnen alltid får föräldrarnas totala uppmärksamhet och hela tillvaron är helt anpassad efter dem.
Eller??
Jag funderar på vad man lär dem då? Att bli individer som alltid ska komma i första hand? Att de aldrig behöver stå tillbaka för någon annan? Att allt ska vara anpassat efter dem?
Fostrar man inte då små egoister?

Jag håller fullständigt med om att när man väljer att skaffa barn måste man ändra på sin tillvaro.
Det är omöjligt att leva precis som förut och det är ju faktiskt en del av grejen med att skaffa barn. Att man vill "komma vidare i livet". Men att bara bli förälder och utplåna sig själv? Där går min gräns.
Jag älskar mina barn över allt annat och skulle utan att tveka en sekund dö för dem.
De är mitt allt och jag har aldrig förr upplevt en sådan enorm kärlek.

MEN om denna mamma aldrig skulle få någon egentid skulle hon inte vara en bra mamma.
Om hon aldrig skulle få andas, bara vara Hanna och få en chans att fylla på med ny energi skulle hon inte ha orken att ge allt till sina barn.

Jag menar att lite egentid nu och då är en förutsättning för att kunna vara en bra förälder.
I alla fall i min värld.



Vad tycker ni???



Tonårslängtan

Mannen har inte blivit helt fri från sin feber, så för att han skulle få sova ordentligt tog jag för första gången på snart 7 månader båda grabbarna i natt.
Det gick ganska så bra fram till kl 01.
Då vaknade Theo och vägrade att somna om.
Han pratade, skrek, grät, nös, hostade, drog sin mamma i håret, snodde brorsans snuttefilt säkert 50 gånger, gjorde pruttljud med munnen i 10 minuter och var allmänt störig.
(Som tur var lyckades han inte väcka Alvin trots tappra försök).
Vid 03 somnade han äntligen,
men då hade såklart hans mamma jätte svårt att somna.

I bland längtar man tills de blir tonåringar och inte gör annat än sover......

Filuren.....







Välkommen hit!

Jag är en ung börjar-närma-mig-40-åring som bor i Norrköping i ett litet hus tillsammans med min man och tre busfrön till grabbar. Min vardag är en intensiv blandning av allt mellan höga tvättberg till legofyllda golv. Den kryddas dock med ett stort behov av det där lilla extra som glittrar, glimmar och förgyller tillvaron.

Jag är en godisälskande shopoholic som gärna tränar så mycket jag kan och får tillfälle till. Varje dag är en ny lärdom och ett konstaterande att jag faktiskt är en trebarnsmamma!

Hoppas Du ska trivas och vill titta in igen. Och lämnar Du ett litet avtryck blir jag strålande glad!

Kontakt: hanna.didrikson@hotmail.com