Halloween

 
Nu står den där i skåpet.
Överfull och orörd.
Skålen med godis som jag förberett inför alla "bus eller godis"-besök.
Och så kom det INGEN.
Självklart hade vi haft en massa besök om jag glömt bort att fylla den,
men nu har ringklockan varit knäpptyst så då står den helt enkelt bara där.
Överfull och orörd.
Och vem som kommer tömma den är inte särskilt svårt att räkna ut.
Mamman i huset med världens sämsta godis-kataktär.


Pumpan

 
Dagarna innan Halloween passar jag på att försöka lysa upp höstmörkret i en pumpa-liknande kreation.
 
Om gårdagens väder gjorde att de där vårkänslorna började vakna till liv i kroppen,
sövde dagens råa höstluft dem snabbt igen.
Jag har frusit mig igenom dagen och hällt i mig kopp efter kopp med skållande hett te i ett försök att höja kroppstemperaturen.
 
Jacka från Vero Moda.
 
Dagarna är så korta och tröttheten förlamande.
Det där med hösten - inte min grej.
Nu ska vi bara försöka ta oss igenom november månad också innan ljuset återvänder i form av gnistrande snö och adventsljusstakar.
 
Det är lite väl negativt just nu men vi gör i alla fall så gott vi kan med att uthärda hösten genom att försöka boka in trevligheter på helgerna.
Och att ägna oss åt extra mycket åt kramar och gos med små killar som verkar helt obekymrade över mörkret och kylan.
För i deras värld är ju varje dag en lek - oavsett årstid.
 
Underbara oförstörda ungar.
 
 
 


Fotbollskillen

 
Min rödmosige lille fotbollskille som bara vill syssla med bollsporter så fort han spenderar tid utomhus på skolan. På frita är det ett späckat schema denna vecka när det är höstlov.
Halloweenpyssel, spökkakebak, lekparksbesök och halloweenfirande med utklädnad.
Men när man frågar vad som har varit roligast under dagen är det alltid samma svar.
"När vi spelade fotboll".
 
Men hur underbart har inte vädret varit idag?!
Helt otroligt att det snart är november och alldeles ljummet ute.
Solen har skinit och trots lite blåst har det varit riktigt behagligt.
Den lilla tid man hunnit spendera utomhus vill säga.
Fortfarande skön temperatur när man knallade hemåt från jobbet, men alldeles mörkt.
Alldeles för mörkt för min smak.
 
Den där tidsomställningen alltså - fullständigt onödig om du frågar mig.






Välkommen hit!

Jag är en ung börjar-närma-mig-40-åring som bor i Norrköping i ett litet hus tillsammans med min man och tre busfrön till grabbar. Min vardag är en intensiv blandning av allt mellan höga tvättberg till legofyllda golv. Den kryddas dock med ett stort behov av det där lilla extra som glittrar, glimmar och förgyller tillvaron.

Jag är en godisälskande shopoholic som gärna tränar så mycket jag kan och får tillfälle till. Varje dag är en ny lärdom och ett konstaterande att jag faktiskt är en trebarnsmamma!

Hoppas Du ska trivas och vill titta in igen. Och lämnar Du ett litet avtryck blir jag strålande glad!

Kontakt: hanna.didrikson@hotmail.com