Sista Sommardagen

 
Nu är den här.
Sista sommardagen.
I går ösregnade det hela dagen och bjöd på riktiga höstkänslor, men idag tittar solen fram med jämna mellanrum och gör att man inte riktigt känner sig helt redo för hösten än.
Inte helt och hållet.
Så vi får helt enkelt hålla tummarna för en fin september-månad.
 
Istället för den sedvanliga lördagsträningen har jag röjt loss i huset idag.
Städat och fejat och plockat.
Mannen har förberett kvällens middag och barnen har lekt jätte bra på egen hand både ute och inne.
 
I kväll har vi bjudit hem Lillemans bästa förskolevän och hans familj på middag.
Alltid lika kul att lära känna nya människor.
 
Jag deppar såklart fortfarande över mina knän som satte käppar i hjulet för min träningssatsning som jag mådde så bra av både fysiskt och psykiskt.
Känner att jag behöver en ny utmaning i väntan på att det ska bli bättre.
Så september-månad ska få bli en sockerfri månad för mig och det är en riktig utmaning det.
Kanske att jag får ett frikort under en helg då jag ska på FAB Mamas om några veckor, men annars kommer det vara så strikt som jag bara kan.
Känner att jag behöver en socker-detox igen.
 
Hoppas ni har en härlig lördag med en sol som skiner på er denna sista officiella sommardag!
'


Rehabträning

Balansplatta och Exetube från Casall.
 
Jag vet att det blir lite mycket knä-tjat för tillfället, men det är verkligen det som upptar det mesta av min tankeverksamhet just nu.
Om och när jag ska bli bra och hur och vad jag ska träna.
 
Jag var ju liksom mitt uppe i mitt bästa tränings-flow någonsin och så vändes allt upp och ner.
Jag har dock någonstans ändå lyckats förlika mig lite med att jag nu får satsa på powerwalks och stryrketräning som inte engagerar knäböjning.
Men jag längtar varje dag efter att få ta ut mig fullständigt.
Bli så där skönt trött och matt i hela kroppen som bara konditionsträning kan ge.
 
I dag när jag kom hem från en skön powerwalk i nya skor smärtade det ordentligt i knäna.
Dessutom knastrar det läskigt i det ena vilket antagligen tyder på en inflammation (försöker slå bort alla artros-tankar som flyger förbi i huvudet ibland).
Så nu har jag betsämt mig för att enbart satsa på rehabträning i en vecka framöver.
Ingenting som kan fresta på knäna.
Inte ens powerwalks.
 
Och trots att förnuftet är väl medvetet om att får jag inte ordning på knäna nu kommer träningen bli drabbad för all framtid, kan jag ändå inte lyckas slå bort den där stressande känslan helt och hållet.
Den där känslan av att jag borde ge mig ut i spåret isället för att stå och vingla på en balansplatta och släpcykla i soffan.


Min så kallade träningsvecka.

Veckan började ganska så bra trots att jag inte kände mig helt på topp.
Matt och trött och säker på att jag höll på att bli sjuk.
 
 
I måndags blev det dock 30 min helkroppsworkout och i tisdags 10 km löpning.
Jag trodde inte alls att jag skulle ta mig runt milen med tanke på att jag inte var helt i form, men med syrrans hjälp gick det vägen. I alla fall så pass att jag tog mig runt, men det var riktigt tungt och knäna började strejka ordentligt.
 
 
Onsdagen, torsdagen och fredagen bestod därmed mest av deppig vila från träning.
Endast några övningar för knäna.
 
 
Igår kunde jag inte vara stilla längre och begav mig ut på en 10,2 km lång powerwalk och idag blev den 8,6 km lång. Visst känns även det i knäna, men mest som en molande värk.
Promenader ska ju ändå vara bra och jag klarar inte att bara sitta och vänta på att det ska bli bra.
Då kanske jag får vänta i ett halvår som förra gången det blev så här......
 
Och det är inte ett alternativ just nu.
Mina nya löparskor från asics bara väntar ju på att få invigas.
Hoppas det inte dröjer allt för länge för jag är inte sugen på att ge mig ut i spåret i snö och kyla.
 






Välkommen hit!

Jag är en ung börjar-närma-mig-40-åring som bor i Norrköping i ett litet hus tillsammans med min man och tre busfrön till grabbar. Min vardag är en intensiv blandning av allt mellan höga tvättberg till legofyllda golv. Den kryddas dock med ett stort behov av det där lilla extra som glittrar, glimmar och förgyller tillvaron.

Jag är en godisälskande shopoholic som gärna tränar så mycket jag kan och får tillfälle till. Varje dag är en ny lärdom och ett konstaterande att jag faktiskt är en trebarnsmamma!

Hoppas Du ska trivas och vill titta in igen. Och lämnar Du ett litet avtryck blir jag strålande glad!

Kontakt: hanna.didrikson@hotmail.com