Förträngande förmåga
I fyra år har jag lyckats förtränga dessa väggar.
I fyra år har jag vaknat varje morgon utan att registrera den där tjusiga bården som gått tvärs över hela rummet (och som just nu ligger i strimlor på golvet).
Nästan så har det i alla fall varit.
För vissa dagar vill jag knappt vara där inne.
Gula väggar och möbler i mörk ek......
Men nu är det äntligen dags.
De gula väggarna ska för evigt täckas över och de mörka möblerna ska bytas ut mot vita och jag kan knappt vänta.
Att vi sover på madrasser på golvet lite varstans, knappt kommer åt våra kläder i byråer och garderober och övervåningen snart kommer vara täckt av slipdamm får vi helt enkelt leva med.
Ett tag i alla fall.
Och det är det helt klart värt.
Mannen jobbar på om kvällarna medan äldste sonen agerar DJ för att underlätta arbetet lite.
Jag umgås med smågrabbarna och försöker samtidigt få lite gjort här hemma.
Träningen får stå tillbaka den här veckan, men förhoppningsvis kan jag få till lite hemmaövningar någon kväll.
Det är väl ungefär så vår tillvaro kommer se ut den närmsta tiden.
Mitt bland madrasser, garderober och slipdamm.
Petra Olsson
Låter som du har lika kul som mig:)men så fint det kommer att bli, kramar
Roligt att få göra om lite... De där kommer bli så bra så! Kram
Kul att göra om lite!!! Skönt när det är klart sen om inte annat! ;-) Kram!
Det är tokjobbigt att leva i byggkaos! Men såå värt det när allt är klart :-)
KRAM
