Löparonsdag
Helt slut efter kvällens löparrunda.
I dag var det så svårt att komma iväg.
Jag satt djupt nersjunken i soffan mellan varma små kroppar och det sista jag ville var att dra på mig löpardojorna.
Men vetskapen om känslan efteråt gjorde ändå att jag tog mig i kragen och begav mig iväg.
Frisk luft efter mycket regn underlättade när benen kändes blytunga.
Och när knäna så smått började protestera hjälpte endorfin-påslaget till att komma vidare.
Förra sommaren hamnade jag ju i den där "löpar-bubblan".
Började springa mycket, ofta och långt och mådde så bra av det.
Men så en dag sa knäna fullständigt ifrån.
Och jag kunde inte ta ett enda löparsteg utan smärta på 8 månader.
I våras kändes det ändå som knäna hade börjat återhämta sig och jag har nu igen börjat kunna springa så smått.
Fast inte så jätte långt och inte så ofta.
Jag är bara glad just nu att jag i alla fall klarar 5 km, än så länge.......