Magknip

 

Om två veckor startar inskolningen för dessa små gossar.

I min värld är det fortfarande helt ofattbart att tiden gått så fort.

De känns så små och när jag tänker på att de ska spendera större delen av sina dagar någon annan stans än hos mig drar magen ihop sig i ett irriterande knip och tårarna bränner bakom ögonlocken.

Två veckor kvar.

 

Kommer inte alls ihåg att det var så här jobbigt när Lilleman skulle skolas in,

men antagligen har jag förträngt det......

 

I dag har vi fått en hel del sol.

Förmiddagen spenderades utomhus lekandes. Sedan blev det en stund i solstolen när smågrabbarna sov middag. Eftermiddagen måste dessvärre spenderas inomhus då det behöver röjas en del i hemmet.

Kvällen avslutas med en bio.

 

PS. Jag är inne och tittar hos er dagligen även om jag är urusel på att kommentera för tillfället.

Ska bättra mig.....

Förmodligen har du förträngt (läskigt hur ofta man gör det egentligen) men det kommer säkerligen gå jätte bra. Det är mer jobbigt för dig än för buspojkarna, dom kommer ha det så kul.

Ohh förstår att det känns i magen, men så skönt att veta att de har det bra där sedan också =D

Åååh, jag kände precis samma när Charlie skulle börja... Då var man på något sätt mer medveten om vad som väntade - även om jag bara har positiva saker att säga om barnens dagis! Men det är ju lite sorgligt, att några andra än vi föräldrar ska få träffa barnen mer... Förlåt, nu spädde jag bara på din ångest kanske ;-) Nej, men du fattar säkert vad jag menar - dina smågrabbar kommer säkert älska dagis dom också! Ha en fin kväll!

KRAMAR

Ahh bio... vad såg du för film?! Har inte varit på evigheter... blir väl när hösten kommer igen!

Kram P

Jadu tiden går så fort med barnen. Har själv inte haft så mycket dagisångest med de andra, men denna gång känns allt så annorlunda och jag skulle vilja vara hemma i all evighet tillsammans med barnen, tycker det är så mysigt och roligt att ha så mycket tid med dem. Tur jag har ett år kvar som hemmafru ;-)

Förstår precis! Lillebror ska också skolas in nu om ett par veckor. Min ångest har dock inte börjat sätta in ännu konstigt nog...

Alltid lite känslofyllt när ens barn ska börja dagis, men det går ju oftast hur bra som helst :)