Släppa kontrollen....

Lönehelg! I vårat kvarter har man verkligen blivit påmind om detta. Det är ganska så mycket unga människor som bor här och jag tror att ca 80% av dem hade fest igår. På ett sätt känner man sig så väldigt gammal och tråkig när man ligger där i sin säng och irriterar sig på allt gap och skrik och monotona bastoner som ljuder mellan väggarna. Men vi är ju så otroligt måna om våra få timmar av sömn som erbjuds oss. Så vi får väl vara gamla och tråkiga ett tag till. Tills Lilleman börjar inse att det är skönt att sova en hel natt och att sovmorgon är bland det ljuvligaste som finns.

Jag har de senaste nätterna drömt så jobbiga drömmar. Drömmar som handlar om att det händer Lilleman saker som jag inte kan göra något åt. I natt var vi ute och åkte motorbåt. Alla hade flytväst utom Lilleman och han ramlade såklart i vattnet och motorbåten bara fortsatte köra. I går natt klättrade vi på en bergvägg. Vi kom till ett jättebrant parti och jag var tvugen att släppa Lilleman med en hand för att kunna hålla mig fast. Såklart orkade jag inte hålla honom med en hand och han kanade ner för bergväggen. Jätte hemska drömmar och jag har vaknat båda nätterna med ordentlig hjärtklappning. Min kloka vän sa till mig igår att det säkert handlar om att nu ska jag släppa kontrollen. Nu ska jag lämna honom på dagis och lita på att andra människor ska se efter honom på bästa sätt och det känns jobbigt. Eller jag har inte trott att jag tyckt det är jobbigt. Men på nätterna talar tydligen mitt undermedvetna om för mig att jag innerst inne tycker detta är jobbigt.....


Hade en jättemysig gårdag. På förmiddagen cyklade vi hem till goda vänner som nyligen flyttat till ny lägenhet. Den var verkligen jättefin!! Är så glad för deras skull. De behövde lite hjälp att flytta ett piano så min starke man fick rycka ut, tillsammans med tre andra starka karlar. Hann prata en liten stund även om jag mest for fram och tillbaka för att hålla koll på Lilleman...... Ses alldeles för sällan nu för tiden. Men livet är ju tyvärr så uppbokat hela tiden. Måste verkligen anstränga mig och prioritera vännerna ibland. Så där bara på tu man hand, utan en liten Vilde som hela tiden hittar på bus och gör det svårt att fokusera på någon annan person.

På kvällen köpte vi med oss mat och åkte hem till några andra goda vänner. Satt faktiskt ute och åt, även om vi mot slutet av måltien började frysa riktigt ordentligt. Men det gäller att ta vara på dessa kvällar nu för innan vi vet ordet av är det november (min hatmånad)!











Välkommen hit!

Jag är en ung börjar-närma-mig-40-åring som bor i Norrköping i ett litet hus tillsammans med min man och tre busfrön till grabbar. Min vardag är en intensiv blandning av allt mellan höga tvättberg till legofyllda golv. Den kryddas dock med ett stort behov av det där lilla extra som glittrar, glimmar och förgyller tillvaron.

Jag är en godisälskande shopoholic som gärna tränar så mycket jag kan och får tillfälle till. Varje dag är en ny lärdom och ett konstaterande att jag faktiskt är en trebarnsmamma!

Hoppas Du ska trivas och vill titta in igen. Och lämnar Du ett litet avtryck blir jag strålande glad!

Kontakt: hanna.didrikson@hotmail.com